Ulrika Fredrika Pasch, född 10 juli 1735 i Stockholm, död 2 april 1796, var en svensk konstnär. Hon var dotter till konstnären Lorens Pasch d.ä. och Anna Helena Beckamn, syster till konstnären Lorens Pasch d.y. och brorsdotter till konstnären Johan Pasch. Ulrika Pasch började måla 1756 men hade tidigt tillsammans med sin bror fått undervisning av fadern. Hon blev hushållerska åt en släkting, men målade på fritiden. Under en tioårsperiod försörjde hon sin pappa och syster som professionell porträttmålare i Stockholm innan hennes bror återvände från sina studier utomlands 1766, då de började arbeta tillsammans. Deras samarbete beskrivs som harmoniskt och de valdes båda in i konstakademien 1773. Hon var inte den första kvinnan som valdes in i akademin, men hon var den första kvinnliga yrkeskonstnären som blev vald. Hon ska ha målat detaljerna på broderns tavlor, som klädesdetaljer och liknande. Ulrika hade en framgångsrik karriär och målade ofta porträtt av kungafamiljen och hovet. Hon ansökte dock upprepade gånger förgäves för en pension. Systern Helena Lovisa (1744-96) hushållade åt sina syskon. Trots att det sägs att hon själv var en ödmjuk person som aldrig framhävde sitt arbete, så är hon en av få kända självförsörjande kvinnliga yrkeskonstnärer i Skandinavien före artonhundratalet.  Related Paintings of ulrica fredrica pasch :. | ulrika eleonora d y | johan reinhold taube | okand dam | lovisa sofia af geijerstam | hedvig ulrika hedengran |
Related Artists:
Girolamo Troppa
Girolamo Troppa (1637-1710) was an Italian painter of the Baroque. He was active in Rome. He was a follower of Carlo Maratti. He painted for the church of San Giacomo delle Penitenti, in competition with the son of Giovan Francesco Romanelli. He died in 1710.
Frederico Bartolini
British, 1854-1941
Spinello Aretino
Italian Early Renaissance Painter, ca.1350-1410 was an Italian painter, the son of a Florentine named Luca, who had taken refuge in Arezzo in 1310 when exiled with the rest of the Ghibelline party. Spinello was a pupil of Jacopo del Casentino, a follower of Giotto, and his own style was a sort of link between the school of Giotto and that of Siena. In the early part of his life he worked in Florence as an assistant to his master Jacopo while painting frescoes in the church of the Carmine and in Santa Maria Novella. Between 1360 and 1384 he was occupied in painting many frescoes in and near Arezzo, almost all of which have now perished. After the sack of Arezzo in 1384 Spinello returned to Florence, and in 1387-1388 with some assistants covered the walls and vault of the sacristy of San Miniato of Florence with a series of frescoes, the chief of which represent scenes from the life of Saint Benedict. These still exist, though in a sadly restored condition; they are very Giotto-like in composition, but have some of the Siena decorative brilliance of color. In 1391-1392 Spinello was painting six frescoes, which still remain on the south wall of the Pisan Campo Santo, representing miracles of St. Potitus and St. Ephesus. For these he received 270 gold forms. Among his later works the chief are the very fine series of frescoes painted in 1407-1408 on the walls and vault of a chapel in the municipal buildings of Siena; these also have suffered much from repainting, but still are the finest of Spinello's existing frescoes. Sixteen of these represent the war of Frederick Barbarossa against the republic of Venice.